Årets juniorläger blev förlagt till klubbens eget vatten, Skitjärn Lördag-Söndag, 8-9/6.
Allt var planerat in i minsta detalj av Monica Högman och Ronny Vikström.

Trots att SMHI utlovade både åska och regn, trotsade 25 ungdomar denna förutsägelse och dök upp på eftermiddagen vid tjärnet.
Trots åldersskillnader mellan 7-16 år förflöt allt lugnt och sansat, alla ställde upp och hjälpte till, nog om detta, hur var fisket då ?

Josefine med en öring på 3 hg....
En lycklig Josefine poserar med sin öring första kvällen

Fisket började trögt under lördagseftermiddagen och kvällen, några öringar mellan 3hg - 1 kg åkte iallafall upp, vid 7-tiden på kvällen trodde vi att SMHI:s förutspådda väder var på väg över oss, ovädret stannade dock över Renstasnipan och mullrade några gånger åt oss.
Varken åska eller regn kom över oss, dock blev luften lite "klibbig", men vad gör det när man fiskar.

Efter att alla fått mat vid 8-tiden på kvällen var det fritt fiske som gällde, lugnet sänkte sig inte över lägret föränn vid 2-tiden på natten.
Vid halv fyra var Rickard Blomquist och Monica högman uppe med avsikten att skaffa frukost, av detta blev det tyvärr intet, men vid 7-tiden serverades risgrynsgröt med äpplemos och smörgås, till alla glada och pigga ungdomar. Vid 6-tiden på morgonen började dimman lätta....
Vid 6-tiden lättade dimman över Skitjärn
Några började misströsta över det "dåliga" fisket, Två grupper om vardera 6 ungdomar gick upp till "småtjärnarna" för att pröva lyckan.
Samtidigt provade de som var kvar i lägret på alternativa fiskemetoder. När ingenting verkade fungera, tacklade jag min dotters (Josefine) spö för bottenmete.

Det dröjde inte länge föränn det gav resultat, efter lyckad krokning kunde Josefine drilla och landa en fin regnbåge på 1 kg, nu spred sig fiskefebern i lägret, jag satte på ny mask och la ut betet på samma ställe som tidigare, med vetskap om att regnbågar sällan eller aldrig går ensamma.

Josefine med sina regnbågar, gör man hattrick skall fiskehatten på.....

Det tog ca 2 minuter innan spöt började signalera om att det var mer fisk på gång, ytterligare en lyckad krokning och Josefine började bli riktigt säker på att drilla fisk, upp kom ytterligare en regnbåge på ca 8 hg.

Paniken steg, nu skulle alla fiska efter botten, tio fiskare samlade på lika många sträckmeter betyder bara en sak...trassel.
Som tur var blev det ingen större härva utan bara mindre sammankrokningar.
Jossefine ville att jag skulle skynda mig att kasta ut innan någon annat tog "vår" plats, sagt och gjort, och med löfte från Pia Ahrn Svensson, om att hon skulle svimma om vi fick en till så hann jag inte ens sätta mig på den för "ända"målet framlagda stocken, föränn det var dags på nytt.
Denna gången krokade en mycket självsäker Josefine sin fisk själv. pulsen steg på alla, det var inte så lätt att förklara för henne att "nu är det de andras tur", men hon var överlycklig över de tre hon fått, så det var inga större problem.

Nu började även de andra få fisk, t.o.m Lennart "Svarten" Svensson, även om han i början bara fick mört, så gav han inte upp utan kämpade på, samtidigt återkom de som varit i småtjärnarna med några kassar som innehöll harrar och öringar, dock inga av större kaliber.
Nu var det 15 som fiskade på tio sträckmeter, med korsade spön och linor som följd, när Patrik Svensson deklarerade att han hade en större fisk på, började Rickard Blomquists spö att böja sig, båda drillade sida vid sida vad som kom att visa sig, var samma fisk, Patriks krok satt i munnen på en 2 kilos öring i mycket fin kondition och Rickards lina hade snott in sig in under gälarna på fisken, som inte hade en chans.

Efter en lite lugnare period bjöd Monika på pasta med köttfärsås som blev ett mycket lyckat inslag, då de flesta börjat bli hungriga av allt drillande.

Patrik Svensson med en krokad och strypt öring på 2 kilo...
Jag ber att få tacka Monika Högman och Ronny Vikström för ett mycket väl planerat och genofört läger, att vi fick denna fantastiska avslutningsdag vad gäller fiske, kommer att plantera många minnen i både de vuxnas, och ungdomarnas hjärnor för lång tid framöver.

 

Stefan Östlund